Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är just deras nya kyrka.
Där vägen tog af till Honkaniemi stod en
ny byggnad. Dörren öppnades i detsamma, och
tonerna af en psalm nådde deras öra.
Handolin ryckte sig lös och skyndade dit.
Farbror Jakob följde efter så snabbt han för-
mådde. Denna kapplöpning föreföll honom till
den grad lustig, att han måste stanna för att
skratta ut.
Han upphann Handolin vid dörren till stu-
gan, där han stod och famlade efter låset. Då
han icke fann det, sparkade han upp dörren och
stöflade in, med möda undvikande att stupa öfver
den höga tröskeln.
Handolin stod vacklande midt i stugan. På
golfvet stodo långa rader med bänkar, och midt
igenom salen gick en gång liksom i kyrkan.
Stugan var full med folk. Vid ändan af ett bord
sutto Paavo, Helander och Rajalainen, något ba-
kom Antero och prästgårdsungdomen. Sången
upphörde icke, knappt en enda vände på hufvu-
det vid Handolins inträde. Sången fick blott
liksom ny glöd och ny kraft och försökte liksom
med sin egen öfverväldigande styrka trycka frids-
störaren ned till jorden. Handolin var andfådd,
han pustade tungt och gjorde meningslösa åtbörder
med händerna, som sökte han värja sig mot nå-
gon som ville angripa honom.
Sången upphörde, den sista versen var
sjungen. Allas hufvuden voro fortfarande lika
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
