Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skakades som af häftiga rysningar, och fortsatte se-
dan igen sin språngmarsch, då och då mumlande
för sig själf: »Nemesis .. . nemesis, huhuh!"
Men han ville likväl vara den förste som
bringade prosten, befallningsmannen och domaren
detta budskap, för att riktigt få se, hvilket intryck
underrättelsen om det skedda skulle göra på dem.
Prosten vankade från rum till rum i den
halfmörka våningen. När han kom till kansliet,
såg han någon stå i dörren.
— Hvem är det?
— Jag kom bara för att berätta, att Hando-
lin nyss dog. Måhända borde man sända en
häst efter liket . . .
— Dog? Huru? När?
— Jag vet inte — kanske var det en olycks-
händelse, kanske ett slaganfall . . . jag vet inte.
Eller kanske var det nemesis . . .
— Talar du verkligen sanning? Men det
är ju förfärligt!
Lauri och flickorna kommo i detsamma
springande och berättade brådskande, andfådda
och pratande i munnen på hvarandra, hvad som
hade inträffat.
— Tala inte så högt, barn, mamma kunde
höra er.
— Är mamma sjuk? frågade Lauri.
— Hur skulle hon väl kunna vara annat . . .
af sorg och grämelse,
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
