Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadigt bortvända. Helander reste sig slutligen
från sin plats, gick fram till Handoiin och frå-
gade:
— Hvem söker du?
— Hvar är Karolina? Bort, bort . . .
— Här är jag.
Karolina hade suttit alldeles i närheten, yt-
terst i den bänk, invid hvilken Handolin stannat.
Handolin fäktade fortfarande med armarna . . .
— Bort, bort . . .
Han stönade tungt med förvridna anletsdrag,
och rullade vildt med sina fånigt stirrande ögon.
— Låt oss gå då, sade Karolina och smög
sig snabbt förbi mannen till dörren. Då tycktes
Handolin plötsligt vakna upp ur sin dvala — han
greps af raseri och rusade efter sin hustru ut i den
mörka förstugan. Han raglade igenom denna,
snafvade öfver den yttre dörrens tröskel och flög
hufvudstupa ned för trappan, framför hvilken han,
utan att gifva ett ljud ifrån sig, blef liggande.
Karolina och farbror Jakob skyndade till för
att lyfta upp honom, men han var redan död,
hans tinning hade slagit mot en hvass sten.
— Det var mitt fel, det var mitt fel, jämrade
sig Karolina.
Farbror Jakob skyndade så snabbt han för-
mådde åt prästgården till. Allt emellan stannade
han, riste på sitt hufvud, under det hans axlar
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
