Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men, skyndade han att tillägga — utan stora
ansträngningar och, sorgligt att säga, utan stora
offer och eftergifter har det inte aflupit.
— Nej, nej, naturligtvis inte.
— Och nya förödmjukelser äro att vänta!
Det är endast regeringen och dess statsklokhet
vi ha att tacka för, att intet allt, allt redan är
förloradt.
— Ja, ja, — men prosten fortsatte icke.
— Huru stod det till hos guvernörens? frå-
gade prostinnan professorskan för att hindra
samtalet från att afstanna.
— Ja, det är inte utan, att de känna sig lik-
som friare nu, då Saima —
— Ja, ja, det kan man ju tänka sig. Den
var ju alltid —
Robert kunde icke hålla sig, utan frågade:
— Träffade morbror Snellman?
— Nej. Men jag hörde, att han igen hop-
pas på en professur.
— Jag träffade honom, sade Thure.
— Nå, hvad sade han?
— Han är fastare, oböjligare, större än nå-
gonsin förut.
Antero och Lauri sutto lägre ned vid bordet,
så afsides som möjligt, tysta, likgiltiga, som hade
dessa saker icke det minsta intresserat eller an-
gått dem.
— Den är således förlorad, finskhetens sak,
hördes prosten yttra till professorn.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
