Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag likväl måste taga? Jag vill njuta förmånen
af detta hem, för min egen skull har jag inte
kraft och mod att offra allt på min tros och min
öfvertygelses altare. Nu lyfter frestaren sitt huf-
vud i denna gestalt — för att förmå mig att
sluta fred med världen.
Han hörde ett osäkert anslag på det gamla
klaverets tangenter. Hvad var det? Det var inte
någon dansmelodi, det var en psalm. Men hvem
kunde det vara, som nu spelade en psalm?
Han sprang upp och skyndade till veran-
dan. Salen var tom. I de öfriga rummen hvilade
sig gästerna efter dansen. Karin satt vid klave-
ret. — Vill hon ingifva mig mod? Vill hon
gifva mig ett tecken?
Men i detsamma ljödo från förstugan, där
musikkapellet placerats, tonerna af en dansmelodi.
Karin hoppade förskräckt upp, rusade blek och
förskrämd emot Lauri, som stod i dörren till
verandan, och sedan gråtande ut. Från alla håll
strömmade herrar med sina damer in i salen,
beredda att ånyo börja dansen.
Lauri ilade efter Karin och upphann henne i
trädgården.
— De afbröto dig, de ville inte låta dig spela
psalmen till slut?
— Nej, nej, kanske var det inte med afsikt
. . . de märkte väl inte ... de hörde väl inte —
— Hur är det möjligt, att de inte skulle ha
hört? Var säker på att de hörde!
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
