Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kanske inte du, men åtminstone jag.
Professorn höjde på axlarna.
— Du är naturligtvis också nu som vanligt
färdig att bedja om förlåtelse, då du rätteligen
borde straffa. En sådan far måste själffallet ha
en sådan son. Men kan inte ändtligen också
du begripa . . .?
— Förlåt, men nu orkar jag inte . . . jag
måste gå för att se, huru Selma . .
Naimi kom emot fadern i den öde och
tomma salen.
— Stackars Naimi, att detta nu skulle
hända . . .
Prosten haka darrade. Naimi såg, att han
blott med största ansträngning förmådde tillbaka-
hålla de framträngande tårarna.
— Kära pappa, för min skull skall du inte
taga detta så tungt ... på mig går det ju in-
gen nöd . . .
— Är du inte ond på mig . . .?
— Nå, men hur skulle jag . . . Nej, pappa,
kära pappa . . .
Naimi slog plötsligt armarna kring faderns
hals och kysste honom på kinderna och pannan.
— Nå, bra, bra, barnet mitt . . .
Prosten gick in till prostinnan. Naimi skyn-
dade ut.
I förstugan mötte hon Antero, som kom för
att säga farväl.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
