Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag skulle inte vilja, att ni anklagade
mig för hvad som inträffat här . . .
Naimi svarade icke. Antero kunde inte ut-
grunda, på hvad hon tänkte.
— Lauri handlade inte rätt, jag försökte hindra
honom, men lyckades inte . . . Får jag lämna er
detta lilla minne?
Han stack ett papper i Naimis hand.
— Hvad är det?
— Lef väl, blif lycklig . . . och glöm inte . . .
glöm inte Gud . . .
Så var han borta.
Naimi vecklade hastigtupp papperet och läste:
Jag minnes dig, jag tackar dig.
Jag minnes dig, som gaf mig allt en gång!
Jag minnes dig i sommarns kvällar ljusa,
då sol ej slocknar natten lång.
I gökens lockrop och i lärkans sång,
i fläktarna, som genom björken susa,
liksom en dröm, för länge sedan svunnen,
en hägring, vinkande, men aldrig hunnen,
jag minnes dig!
Jag tackar dig, mitt hjärtas ro och tröst!
I ensamhetens tunga, trista tider,
i mörk och kulen, stormig höst,
då löfven fallit, tyst är fågelns röst,
då månen blott sitt bleka silfver sprider
och hög och kyligt klar sig himlen hvälfver,
en hviskning sakta på min tunga skälfver:
jag tackar dig!
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
