Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge suttit där nere, männen i hans rum och i
kammaren därinvid, kvinnorna i salen och köks-
kammaren. Allt emellan hade en psalm sjungits.
Karolina underhöll dem och skötte om förpläg-
ningen. Det beredde henne en sådan glädje.
Och denna glädje hade hon så väl gjort sig för-
tjänt af.
Kanske hade Emma redan kommit från sitt
hem, från sin lilla stuga . . . han måste skynda
sig. Men ånyo försjunker han i sina tankar och
glömmer sig.
— Och nu är denna prästgård vår, nu tillhör
den oss, oss tre, Karolina, Emma och mig, så-
som vi så ofta drömt. Nu är det åter Hagmans
prästgård. Nu är en Hagman igen präst här.
Nu vänta de sig att finna detta hem sådant som
under fars tid. Nu har en af de väcktas största
och käraste förhoppningar realiserats. Och det
är dem väl unnadt! Det är intet under, att
deras anleten le emot mig, och att belåtenhet och
tillfredsställelse stråla ur deras blickar. Allt som
oftast hör man dem säga till hvarandra — och
nästan alltid i samma ordalag: „Tänk nu så märk-
värdigt, att sonen kommit i faderns ställe!"
Antero har lämnat fönstret, men igen vändt
tillbaka, han har vandrat af och an i sitt rum,
ordnat och flyttat om böckerna och papperen på
bordet, men har likväl ännu inte kunnat förmå
sig att taga itu med sin klädsel.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
