Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ja, det är som det skall vara . . . Men
hvad var det jag nu igen . . . ? Ack, ännu har
jag ju inte ens kragen på mig ... jag hade den
ju redan, hvarför lade jag igen bort den? Hvar
är den? Jag håller ju själf den i handen . . . Sydd
och struken af Emma . . .
Hon satt alltid så vackert och lugnt vid sin
väfstol, när jag kom, och arbetade så gladt och
lyckligt och träget. Hon är en sann kristen, inte
omvänd efter strider och slitningar, utan född
kristen. Hon har aldrig haft några högtflygande
förhoppningar och aldrig svikits i dem. Alla säga
de: „En bättre vän hade han aldrig kunnat få".
De säga alltid „vän". För dem är kärleken en-
dast vänskap, kamratskap. Och sådan måste den
ju också egentligen vara, när den är som den bör
vara, en sval och lugn syskonkärlek, en moders-
ömhet. Vi få ju inte lefva för hvarandra, för oss
själfva, utan för vår nästa . . . Emma och jag
äro i allt så genomgående af samma mening,
att vi just inte ha mycket att säga hvarandra.
Åtminstone tala vi inte mycket . . .
Aldrig har hon på något sätt visat missnöje
med mig, inte en gång har hon på något sätt
låtit mig märka sin besvikenhet, fastän jag inte
under månader skref till henne från Helsingfors
och fastän jag här flere dagar å rad kunde låta bli
att besöka henne.
Hon äger det, som jag inte äger, och därför
komma vi också att passa så väl för hvarandra.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
