Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du är redan disträ som en riktig gam-
mal prostefar, fastän du inte ännu är mer än
tjänstförrättande kapellan.
— Nå, hur står det till där borta i Kon-
tola? frågade Antero.
— Tack, nog går det.
— Sonen predikar och farsgubben sköter
kansliet.
Det förekom de båda andra, som hade en
skugga af nedslagenhet förmörkat Lauris anlete.
— Och Hanna och Karin komma inte? sade
Antero, när de skulle gå ned.
— Nej, sade Lauri i dörren, de höllo just på
att stiga i släden, då vi fingo underrättelse om
att Naimis man dött.
När Lauri sade detta, befann sig Antero redan
i den smala trappuppgången. Lauri och Helander
kommo strax bakom honom. Han kände plötsligt
sina knän svikta, och han måste gripa tag i ledstången
för att inte hufvudstupa falla ned för trappan.
Naimis man hade dött . . .
Han står i sitt rum där nere. Rundt omkring
honom resa sig gästerna från sina platser. Han
ser genom fönstret den snöiga gårdsplanen och
invid gärdesgården hästarna med sina slädar.
Han tilltalas af någon, han svarar och han skrat-
tar — eller gråter han måhända?
Han ser en syn: — dörren öppnas, Emma
träder in, ger ett tecken åt honom att följa henne
ut i förstugan, där tar hon honom afsides och
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
