Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger: „Naimis man är ju död — vi kunna så-
ledes inte gifta oss".
Hvem är det som stirrar på mig? Hvem är
det som genomborrar mig med sina forskande
blickar? — Han märker att Lauri, som står i för-
stugan, betraktar honom.
Någon slår honom kraftigt på axeln.
— Nå, skola vi inte småningom börja vigseln?
— Bruden väntar redan färdig där inne. — Det
är Helander, som allt fortfarande bibehåller sin
skämtsamma ton.
— Glöm nu bara inte din ring ... du har
väl den ändå?
Man småler och tycker att det är kvickt och
roligt.
Antero står i salen, midt framför honom bakom
brudpallarna står Helander, vid hans sida Emma,
orörlig, med hängande fläta. Genom de öppna
dörrarna inströmmar folket, genom den ena en
grå, genom den andra en blå massa — små-
ningom, omärkligt uppfyllande hela rummet, om-
ringande honom i en tätt sluten krets . . .
— „Käre vänner, I skolen granneligen be-
sinna, att Gud själf hafver instiftat äktenskapet —
— därtill älska sin hustru såsom Kristus älskade
församlingen och gaf sig själf i döden för henne.
Mannen måste skicka sig emot sin hustru
såsom emot den där lika arfvedel skall hafva med
honom i Guds rike. Man och kvinna skola
älska hvarandra och yttermera än fader och mo-
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
