Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ty den heliga skrift säger, att mannen
skall öfvergifva fader och moder och blifva när
sin hustru —."
Han uppfattar blott lösryckta satser af det
som Helander uppläser. Orden omhvärfva och
brusa kring honom — det är, som stode han
midt i en fors på en hög sten, mot hvilken de
sjudande hvirflarna fräsande och skummande bryta
sig under vattenmassans oafbrutna stigande.
Allt fylligare, allt kraftigare strömma Helan-
ders ord, han har sänkt sin handbok, han läser
utantill, han nedlägger hela sitt hjärta och hela
sin själ i de gamla orden, han är upprörd. An-
tero lägger märke därtill, han ser allt, men sam-
tidigt vandra hans tankar sina egna vägar. Han
ser och varseblir allt som försiggår omkring ho-
nom: den blå duken har en smula färgat hennes
hals — hennes mor står och betraktar dem med
ögon strålande af lycka, men likväl fyllda af
tårar — Karolina är upprörd, men lycklig . . .
Och detta är sanning, detta är verklighet — han
känner ringen på sitt finger och trycker på den
så hårdt, att det gör ondt.
Han uppbjuder alla sina krafter för att kunna
följa med vigseln, han vill höra hvarje ord, han
vill icke tänka på något annat, han vill uppslu-
kas af deras brusande hvirflar ... för att i dem
finna sin räddning.
— „ Därför är för dem högst viktigt, att de
bedja Gud om en sådan maka, med hvilken de
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
