Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert, utan motstånd låtit sig vaggas. Det fanns
icke någon anledning till knöt och klagan för
honom, nej, allt var ju tvärtom just så som det
borde vara. Det hade ju varit en alldeles särskild
njutning för honom att hvarje dag, om och om
igen, kasta sig öfver de nya uppgifter, som nu
blifvit honom förelagda. Nu var det icke rätta
tiden att hängifva sig åt tomma fantasier, nu
fick han icke tänka på sig själf, icke ens på
sin egen själs salighet, nu fick han icke, liksom
man gungar ett lindebarn på sina armar, om-
hulda allehanda känslor och stämningar — hvar-
ken de ena eller de andra! Det hade beredt
honom en alldeles särskild tillfredsställelse, att
ingen visste något om det arbete han nu utförde
och att han icke heller önskade det, att han icke
mer åstundade tack och erkännande — icke ens
af sig själf. Ty nu kände han inom sig, att
han icke mer längtade ens efter den belöning,
som ett synligt resultat af hans arbete skulle
ha skänkt. Om han kunde åstadkomma och ut-
rätta något eller ingenting — det gjorde honom nu
alldeles detsamma. Hufvudsaken var, att han var
i verksamhet och gjorde hvad han kunde . . .
Han hade märkt, att han ändtligen förmådde an-
förtro allt i Herrens hand, förmådde bli hans
ringaste, anspråkslösaste och ödmjukaste tjänare,
underkasta sig hans befallningar, som soldaten
blindt lyder sin anförares — utan egen vilja,
utan egna fordringar, i sitt fasta förtroende beredd
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
