Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till allt. Om han också för hela sitt lif skulle
stanna kvar där i den undangömda ödemarken
— om han för alltid skulle begrafva sig där bland
de eviga drifvorna — kanske skulle likväl en
gång för en hitrest främling ifrån stora världen
skymta en grön fläck odlad mark, hvilken han
varit med om att bryta upp, ett litet kulturcentrum
där omkring hans prästgård.
— Den där min renässansidé —
— Hvad sade du?
— Ingenting — nej, det var ingenting —
Ty Helander skulle ändå icke ha uppfattat
honom, han hade ju aldrig talat med honom om
den saken och ville därför icke heller nu göra
det. Robert hade förstått honom och hans
idé — han bättre än någon af de andra. „Allt
som oftast hägrar din idé för mig, när jag här
uppe åker fram öfver Lapplands ödsliga tundror
— din sköna tanke, din stora dröm" — hade han
en gång skrifvit till honom.
De hade förbi sakristian kommit fram till
kyrkbacken. Luckorna i klockstapeln stodo på
vid gafvel. Från stapeln åt prästgården till var
vägen beströdd med granris.
— Kämpade Robert länge med döden? frå-
gade Antero Helander.
— För två veckor sedan kom han hem. Han
måste bäras ur släden, han orkade inte af
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
