Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nätter vandrat fram och tillbaka, så fulla af hän-
förelse, tro och framtidshopp — Robert i ännu
nögre grad än de andra? Han hade aldrig
skådat några hinder, han hade aldrig velat veta
if något motstånd. Han hade allt hvad som fattades
\ntero själf : han var lugn, säker, klarsynt, grund-
lig och sjäifmedveten i sina förehafvanden, hans
entusiasm var icke lik en flamma i blår, som frä-
ser upp och slocknar, den var stark i sin glöd
Dch värmde inåt. Men nu hade likväl denna eld
förbränt och förtärt honom. — Hvad månne han
egentligen tänkte om mig? Han sade ingenting
annat än: »Också du, Antero?" — undrande och
med besvikenhet i sitt tonfall. Så drog han sig
tillbaka och sällade sig till Thure och Anette för
att hos dem finna sympati och förståelse. Just
här på denna plats skildes våra vägar. Kanske
betraktade han mig som en förrädare, en öfver-
löpare — måhända var jag det också i själfva ver-
ket. Jag fick aldrig tillfälle att riktigt förklara min
ståndpunkt för honom. På Naimis bröllop blef
det inte mera tid till något sådant — Lauris upp-
trädande lade ju beslag på allas tankar. Och
skulle för öfrigt mina förklaringar ha gjort något
intryck på honom?
— Huru månne orostinnan skall kunna bära
I
detta slag?
— Hon badar i tårar från morgon till kväll.
Allt emellan går hon upp på den kalla vinden
för att se på honom. I går lär hon ha bedt
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
