Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egna krafter resa sig. Till en början tycktes han
något repa sig, men så tog Herren honom ändå
till sig.
— Hurudana voro hans sista stunder?
— Hanna hade försökt tala med honom om
Gud, men han hade inte svarat henne ett ord.
Han var en fritänkare, en filosof, och torde
också ha dött såsom sådan. Man kan ju
aldrig veta något med säkerhet, men under hela
hans sjukdom tycktes inte någonting annat vålla
honom oro än det, att han inte visste, om det
skulle finnas någon, som kunde ordna hans pap-
per, eller om allt skulle komma att gå förloradt.
Det var endast detta, som intresserade honom
och upptog hans tankar.
— Hans anteckningar torde innehålla myc-
ket värdefullt?
— Jag vet inte, kan så vara — men hvad
betyda väl sådana förtjänster sedan där uppe?
— Kanske frågas det inte där efter förtjänster.
Kanske frågas det där endast efter den anda,
i hvilken vi arbetat, endast efter en kärleksfull,
från alla själfviska beräkningar fri sträfvan och
lifskamp.
Var han således verkligen borta, den forne
vännen? Var det verkligen till hans begrafning
de nu voro på väg? Var det för hans skull
vägen här var beströdd med granris, denna samma
väg, på hvilken de i ljusa sommarkvällar och
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
