Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kommo till prästgården. En berså af
granar stod nu på samma plats, där alltid förut
vid midsommar och andra högtidliga tillfällen en
löfhydda varit rest. Kistan hade emellertid redan
burits från bersån till, släden, och processionen
höll som bäst på att ordna sig.
Prosten kom och bad Antero blifva bärare.
Han hade åldrats mycket sedan Antero senast
såg honom. Han gick stödd på sin käpp och
hans rygg var böjd. Där voro också alla de
andra. Där var Naimi, fullkomligt dold bakom
sitt sorgflor; hon och Lauri på hvar sin sida
stödjande modern. Där voro Hanna och Karin,
båda med dukar på hufvudet, hängande fläta
och klädda i raka koftor liksom bondflickor . . .
De nickade åt honom liksom skuggor ur en
annan, fjärran värld. De höllo vid handen
smågossarna, hvilka med nyfikna, en smula för-
undrade blickar iakttogo allt, som försiggick om-
kring dem. Var detta verkligen de fordom så
sorglösa och muntra Martinerna, i hvilkas säll-
skap Antero upplefvat dessa hänförelsens och
glädjens veckor — när? En gång för länge, länge
sedan?
Lagmansfamiljens medlemmar stodo något
afsides i en särskild grupp för sig, lugna, vär-
diga, kalla och stela och om möjligt på ett
ännu högre plan än förut. Hvad de här sågo,
tycktes icke göra något synnerligt intryck på dem.
20 305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
