Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ett annat håll stodo Lönnrot och Thure
Hartman, också de bildande en grupp för sig.
Thure nickade åt Antero en smula kyligt och
främmande, nästan likgiltigt, som hade de inte
längre hört samman.
Otto och Ingrid sysslade ännu vid kistan.
Otto slog in de sista spikarna och Ingrid ord-
nade garneringen. Deras anleten uttryckte ingen
sorg, de sågo belåtna och lyckliga ut i sin be-
ställsamhet och gjorde icke heller något försök
att dölja det.
Kyrkklockorna begynte ringa, och processio-
nen satte sig i rörelse. Antero kom att gå vid
sidan af Karin och bad henne berätta om Ro-
berts sista stunder.
— Ända till det sista tänkte han blott på
sina forskningar. Han genomsåg och ordnade
sina anteckningar ännu på morgonen samma dag
han dog. Jag vet, att många tyckte det var så
förfärligt, att han bara tänkte på sådana saker,
men i mitt tycke var det så rörande och vackert,
ty han tänkte inte på det för sin egen skull. —
Han hade ännu velat lefva åtminstone en liten tid
för att kunna bringa helst någon ordning och
reda i sina papper. Allt som oftast sade han:
»Skulle jag ändå veta, om det finns något af
värde i allt detta, men här är ju ingen som jag
kan fråga". Vi sände då ett ilbud efter Lönn-
rot. Han längtade otåligt efter honom och frå-
gade oupphörligt: „Hörs han inte ännu af?"
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
