Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats. Otto igenfyllde grafven med tillhjälp af
drängarna och smågossarna. Antero drog sig nå-
got afsides från de öfriga och råkade komma att
stå bredvid Lönnrot.
— Det var en ung ädlings död, en ung hjäl-
tes fall, sade Lönnrot stilla. Hans af kölden en
smula stelnade anlete skälfde af återhållen rörelse.
Väntade man på något? Grafven var ju re-
dan fylld och kullen betäckt med grönskande gran-
riskvistar.
Då hörde Antero en stämma säga: „Kära
vänner", och barhufvad stod Thure invid kullen.
— Innan vi vända tillbaka ifrån denna plats,
där vi i den grå jordens sköte och under det
kalla snötäcket gömt den för oss alla så käre döde,
ber jag att på några af hans kamraters och själs-
fränders vägnar få uttala några afskedsord. Våra
hjärtan fyllas i denna stund af djup sorg och
smärta, men på samma gång hafva vi likväl en
känsla af, att vi icke få låta oss öfverväldigas af
förtviflan. Han är ryckt ifrån oss, aldrig mer få
vi blicka in i hans djupa, vackra, af tro, entusiasm
och hängifvenhet strålande ögon, aldrig mer få vi
känna hans fasta handtryckning. Men helt och
hållet har ändå icke den obevekliga döden kun-
nat taga honom ifrån oss. Minnet af honom står
oss åter. Vi hafva icke med honom mist det, som
hos honom var det bästa och värdefullaste: hans
tro och hans entusiasm. Det var icke någon
ögonblickets låga, som slocknar i samma sekund
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
