Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna uppehålla lifvet med det andliga barkbröd,
som nu är dess enda tillåtna spis? Otvifvelak-
tigt! Helt säkert! En ljusare tid skall nog en
gång gry, men när? Vi kunna icke veta det. Fri-
heten är död, död också annorstädes i världen
och icke allenast hos oss. Där ute är den mör-
dad, kväfd i blod, hos oss endast — inspärrad i
fängelse.
Han rätade på sin gestalt, och hans stämma
fick en klang, som var nästan hotfull, den växte
i styrka, så att den ekade mot kyrkans väggar.
— Ett veta vi likväl, och det är, att enda
sättet att vinna seger och förvärfva oss frihet är,
att vi, om så behöfves, offra till och med vårt lif
för vår sak — att vi kämpande till sista andedraget
våga allt för nåendet af vårt mål. Om en finsk man
med hela sitt hjärta och hela sin själ ägnar alla
sina krafter till fromma för fosterlandet, för dess
folk och dess språk och dess litteratur och kul-
tur, så skall detta arbete sannerligen en gång
bära frukt. Har man en gång lifvet igenom, ända
in i döden, en fast tillförsikt och en säker, orubb-
lig tro därpå, att frihetens timme till slut skall
slå, så kommer den att slå.
Vår käre broder här har skänkt oss denna
tro och genom föredömet af sitt lif lärt oss, huru
vi skola förfara, för att segern en gång skall blifva
vår. Sof i ro, du trötte kämpe ! Måtte ditt före-
döme hålla oss fjärran från veklig frid, måtte din
ande aldrig, icke ens för ett ögonblick, upphöra
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
