Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När talet var slut, fattade prosten Thures
hand, höll den länge sluten i sin och tycktes,
ehuru endast läpparna rördes, säga: „Tack".
Thure hade dragit sig några steg tillbaka och
råkat komma att stå bredvid prostinnan. Hon
stack sin arm under hans, liksom sökande stöd
och skydd och tröst hos honom. Äfven hennes
tårar hade torkat, och i hennes ögon tyckte man
sig läsa en undrande fråga: „Är det så, är det
verkligen så? Var Robert verkligen sådan?"
Naimi och Karin stodo hand i hand midt
emot Antero på andra sidan grafven. Plötsligt
träffade bådas blickar honom, det låg i deras ut-
tryck liksom en uppmaning, en uppmuntran —
för dem själfva eller honom?
Ännu en stund stodo alla tigande kring den
gröna kullen. Otto och Ingrid sysslade ånyo vid
grafven, ordnande granriset.
Då kvittrade i granen öfver deras hufvuden
en fågel ... en sommarfågel? . . . Nej, det var
endast en talgoxe, en fågel, som inte ens un-
der de kallaste vintrar söker sig bort till främ-
mande land, som hellre ihjälfrusen faller till
marken än lämnar sitt land . . . som kvittrar lika
gladt i den rimfrostklädda björken som bland
sommarens ljusa löf.
Man begynte skingras från kyrkogården.
Antero, Lauri och Thure kommo att ända ifrån
kyrkporten till prästgården gå i Lönnrots sällskap.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
