Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta och hälsa på, när det passar för dig,
det finns så många saker att tala om. — Hör
du, — hans anlete ljusnade, men på samma
gång föreföll han en smula generad och blickade
förläget omkring sig för att förvissa sig om, att
ingen hörde hans ord — någon annan än Lauri
fanns inte heller i närheten — hör du, vänta,
jag hade ännu en sak att bedja dig om —
eftersom de nu tro på er i allt och på mig just i
intet och då nu nästan hela socknen är
pietistisk — men sak samma, det är i alla fall väl
att de ändå tro någon — så tala någon gång —
— säg någon gång ett vänligt ord om de där
mina... mina stackars kärrodlingar.
Antero och Lauri skrattade, och då prosten
såg det, bröt hans gamla skämtsamhet och
skälmaktighet slutligen fram.
— Ja, ja, skratta ni bara, men skulle
pietismen kunna väcka folket till insikt om kärrens
värde, då, mina vänner, då — skulle kanske till
och med jag kunna bli pietist.
Antero unnade så gärna gubben detta lilla
oskyldiga skämt.
Just när han höll på att sätta sig i släden,
kom Karin ut och stack ett paket i hans hand.
— Här är litet till Emma... Hon vände
om för att gå, men kom likväl tillbaka.
— Jag skulle också vilja tacka er...
— För hvad?
— För allt...
Slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
