- Project Runeberg -  Varghunden /
6

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - I. På färdvägar i Nordlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vandlades till iskristaller. Hundarna voro försedda
med seltyg av läder, och med läderremmar voro de
fästade vid en släde som de drogo efter sig. Släden
hade inga medar. Den var gjord av tjock björknäver
och dess botten vilade omedelbart på snön. Den
främre ändan var snäcklikt uppåtböjd för att kunna
undanskjuta den lösa snön, som reste sig framför
likt vågsvall. En avlång och smal packlåda var
omsorgsfullt fastgjord på släden. Där fanns också andra
saker — filtar, en yxa, kaffekokare och stekpanna

— men det mest i ögonen fallande och det som tog
största utrymmet var den långa och smala lådan.

Framför hundarna strävade en man i breda
snöskor. Och bakom släden vandrade en annan. På
släden, i kistan, låg en tredje, vars vandring var slut —
en man som vildmarken hade kuvat och slagit, så att
han aldrig mer kunde kämpa sig fram. Vildmarken
är en fiende till all rörelse. Den kan icke tåla något
levande, därför att liv är detsamma som rörelse, och
vildmarkens strävan går ut på att tillintetgöra allt
som rör sig. Den fryser vattnet till is för att hindra
strömmarna att ila mot havet; den driver saven ur
träden, så att de trysa ända in i hjärtat; och allra
grymmast och förfärligast pinar och kuvar den människan

— denna varelse, som är det rastlösaste i skapelsen,
ständigt stadt i uppror mot den bestämmelsen, att all
rörelse slutligen måste övergå till orörlighet.

Men framför och efteråt strävade oförfärat och
okuvligt de bägge män som ännu icke hade blivit
dödens rov. Deras kläder voro av pälsverk och
mjukgar-vat skinn. Deras ögonlock, kinder och läppar voro
så betäckta med av kölden kristalliserad andedräkt,

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free