- Project Runeberg -  Varghunden /
7

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - I. På färdvägar i Nordlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att deras anletsdrag ej kunde urskiljas. Det
gjorde dem lika spöklika masker — vålnader som voro

på väg att begrava en gengångare. Men de voro

dock ett par levande män, på väg genom detta öds-

lighetens, besvikelsernas och tystnadernas område

— ett par små äventyrare inbegripna i ett kolossalt
djärvt företag, kämpande mot makten hos en värld
lika främmande, fjärran och livlös som den tomma
rymdens svalg.

D? strävade framåt utan att tala, sparade sina
andedrag för det arbete de utförde. Den djupa tystnaden
överallt tryckte dem som någonting kompakt ocli
handgripligt. Den verkade på deras sinnen som många
atmosfärers tryck av djupt vatten verkar på dykaren.
Den krossade dem med tyngden av oändlig ödslighet
och obevekliga lagar. Den krossade dem ända in i de
avlägsnaste gömslena i deras själar och pressade ur
dem — så som saften pressas ur druvan — all den
falska stolthet och det övermod och den
självuppskattning som brukar finnas i en människosjäl, tills
de slutligen sågo sig själva som helt små och
obetydliga stoftgrand, vilka med ringa förslagenhet och föga
vishet rörde sig i de väldiga blinda elementens och
naturkrafternas invecklade lek.

En timme gick och ännu en. Den korta, sollösa
dagens bleka ljus började fördunklas, då ett svagt
skri på avstånd höjdes i den stilla rymden. Dess
toner stego hastigt tills de nådde den högsta, och denna
ton drogs sedan ut ihärdigt och dallrande, varefter
den långsamt dog bort. Det kunde ha varit en
förlorad själs jämrande klagan, om skriet icke på samma
gång hade uttryckt en viss ilsken häftighet och glupsk-

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free