Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - II. Varginnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Du liar inte mer än tre patroner, och ingen vet vad
som kan hända.”
”Vem är det nu som kraxar om olycka?” frågade
Bill triumferande.
Henry svarade ej. Han strävade framåt allena,
men han kastade ofta oroliga blickar tillbaka inåt den
gråa ödslighet, där hans kamrat hade försvunnit.
Efter en timme kom Bill tillbaka till släden; han hade
ej behöft göra så långa krökar som den.
”De hålla sig tämligen spridda”, sade han, ”följa
efter oss och se sig om efter annat rov på samma gäng.
Oss äro dfc säkra på, ser du, men de veta att de måste
bida sin tid. Och därför hålla de under tiden utkik
efter allt ätbart som kan komma i deras väg.”
”Du menar, att de tro sig vara säkra på oss”,
rättade Henry med eftertryck.
Men Bill tycktes icke lägga märke till hans ord.
”Jag har sett några av dem. De äro fasligt magra.
Ha säkert inte fått en enda bit på veckotal innan de
fingo tag i Fatty, Frog och Spanker. Och de äro så
många att det inte kunde förslå långt. De äro
alldeles utsvultna. Sidorna se ut som tvättbräden och
magsäckarna äro hoptorkade. Rent förtvivlade, skall
jag säga dig. På väg att bli galna av hunger — och
så gå de och vänta och vänta...”
Henry gick nu bakom släden, och efter några
minuter uppgav han en låg varnande vissling. Bill vände
sig om och såg sig omkring, varefter han helt lugnt
hejdade hundarna. Bakom dem, just vid den sista
kröken de passerat, alldeles i deras spår och fullt i
sikte, kom ett lurvigt djur tassande.
Djuret höll nosen mot marken och dess gång var
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
