Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt begivit sig ut på äventyr. Det lilla djuret
försökte gå undan för honom. Han stötte omkull det
med sin tass, och det lät höra ett egendomligt raspande
ljud. I nästa sekund såg han återigen det gula
komma rusande, han hörde åter det oroande skriket, och
på samma gång fick han ett hårdt slag på ena sidan
om halsen och kände vesslans — moderns — skarpa
tänder i sitt kött.
Medan han kved och gnällde och kravlade sig
baklänges därifrån, såg han modern rusa över sin unge
och försvinna med honom i närmaste snår. Bettet
i hans hals gjorde ondt, men han var ännu djupare
sårad i sina känslor, och han satte sig ned och gnällde.
Den där modern var ju så liten, och ändå var hon så
vild! Det återstod ännu för honom att lära, att trots
sin ringa storlek och tyngd är vesslan den grymmaste,
den ilsknaste och mest hämndlystna av alla
vildmarkens dråpare. En del av denna kunskap skulle han
snart förvärva.
Han satt där ännu och gnäl1de, då vesselhonan kom
tillbaka. Hon rusade icke på honom nu, då hennes
unge var i säkerhet. Hon närmade sig tvärtom helt
försiktigt, och vargungen hade ett gpdt tillfälle att
betrakta hennes magra, ormlika kropp och hennes
vaksamt höjda huvud, som också påminde om ormens. Vid
hennes skarpa, hotfulla skrik reste sig raggen på hans
rygg, och han morrade varnande. Men hon kom allt
närmare och närmare. Så gjorde hon ett språng,
snabbare än hans oövade blick kunle följa — den magra
gula kroppen var för ett ögonblick försvunnen från
hans synkrets. I nästa sekund hade hennes tänder
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
