Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängt djupt in genom håret och skinnet vid hans
strupe.
Först morrade han ilsket och försökte slåss. Men
han var ju så ung, och detta var hans första dag ute
i världen. Hans morrning övergick till jämmer och
hans strid till ett bemödande att komma undan. Men
vesslan släppte icke sitt tag. Hon hängde fast vid
hans hals och försökte att med sina tänder tränga ner
till den stora ådern, där hans livsström bubblade. Ty
vesslan var bloddrinkare och föredrog alltid att stilla
sin törst från själva livskällan.
Den gråa vargungen skulle nu ha blivit dödens rov
och hans historia hade varit slut, om icke hans mor
i samma stund hade kommit rusande med långa språng
mellan buskarna. Vesslan släppte bettet i ungens hals
och flög hastigt som blixten hans mor i strupen,
men högg miste och fick i stället tag i varghonans
underkäk. Varginnan slängde till med huvudet häftigt
som om det varit en pisksnärt, och vesslan släppte
taget och slungades högt upp i luften. Innan hon kom
ner på marken, hade varghonans käkar slutit sig om
den magra, gula kroppen, och vesslan ljöt döden
mellan hennes krossande tänder.
Vargungen fick nu glädja sig åt ökad ömhet från sin
moders sida. Hennes glädje över att finna honom
tycktes till och med övergå hans fröjd över att bli
funnen. Hon nosade på honom och smekte honom
och slickade såren efter vesslans tänder. Och sedan
delade mor och son bloddrinkaren med varandra,
varefter de återvände till hålan och lade sig att sova.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
