- Project Runeberg -  Varghunden /
114

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förrän han vågade sig ut på en ny upptäcktsfärd. Nu
råkade han på en av de tvåbenta, som satt på marken
och hade någonting för sig med en mängd stickor och
torr mossa, som han hade lagt framför sig på marken.
Vitkäft gick fram till honom och såg på. Grå Bävern
gjorde något buller med sin mun, som icke tydde på
fientlighet, och Vitkäft närmade sig ännu mer.

Kvinnor och barn buro fram mera stickor och
grenar till Grå Bävern. Det skulle tydligen ske
någonting av vikt. Vitkäft gick så långt fram, att han
rörde vid Grå Bäverns knä, så nyfiken var han —
glömde helt och hållet att det var en av de mäktiga
tvåbenta han hade bredvid sig. Plötsligt såg han
någonting underligt höja sig från stickorna och mossan
som Grå Bävern sysslade med, någonting som såg ut
som en dimma. Och strax därefter började någonting
levande vrida och vända sig bland stickorna, och detta
levande ting hade samma färg som solen på
himmelen. Vitkäft visste ingenting om eld. Men den
lockade honom på samma sätt som ljuset från hålans
ingång hade lockat honom under hans första tid. Han
drog sig allt längre fram mot lågan. Han hörde Grå
Bävern skratta över sitt huvud, och han tyckte icke
att det lät fientligt. I nästa ögonblick vidrörde han
lågan med sin nos, och i samma ögonblick hade han
häftigt stuckit ut sin lilla tunga.

Ett ögonblick var han alldeles stel. Det okända
hade lurat midt ibland stickor och mossa och ursinnigt
klöst honom på nosen. Han stapplade baklänges och
brast ut i en förvånad och ömklig jämmer. När Kiche
hörde det, rusade hon fram så långt hon kunde för
stången och rasade alldeles vildt, därför att hon icke

114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free