- Project Runeberg -  Varghunden /
138

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - IV. Gudarna på resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig över honom. Hans sinnen, som voro vana vid
bullret och sorlet i lägret, vid ständigt växlande synen
och ljud, hade nu ingenting att beställa. Där var
ingenting att göra, ingenting att se eller höra. De
ansträngde sig att uppfånga något avbrott i naturens
tystnad och orörlighet. Men de skrämdes av den
tvungna overksamheten och känslan av att någonting
förfärligt var i annalkande.

Vitkäft ryckte till av förskräckelse. Någonting
kolossalt stort och formlöst gled över hans synfält. Det
var skuggan av ett träd, framkallad av månskenet,
sedan de moln plötsligt hade skingrats som dolt den
skimrande himlakroppen. Vitkäft lugnade sig och
gnällde smått; men han tystnade åter av fruktan att
han eljest skulle locka fram de lurande farligheterna.

Från ett träd, som krympte i nattkölden, hördes
ett plötsligt knakande. Det var alldeles ovanför
honom. Han skrek högt av rädsla, greps så av en vild
förskräckelse och rusade med ursinnig fart nedåt byn.
Han kände en överväldigande längtan efter
människors sällskap och skydd. Han kände lukten från
lägerröken i sina näsborrar. Sorlet, bullret och de
högljudda rösterna ljödo åter i hans öron. Han
lämnade skogen och kom ut på den månbelysta öppna
platsen, där det varken fanns skuggor eller mörker. Men
där fanns ingen by. Det hade han glömt. Byn hade
gått sin väg.

Han avbröt plötsligt sin vilda flykt. Han hade ju
ingen vart att fly. Han smög nedslagen och övergiven
omkring på den tomma lägerplatsen, vädrade på
skräphögarna och på gudarnas kvarlämnade trasor och
lump. Han skulle med glädje ha hört stenar vina

138

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free