- Project Runeberg -  Varghunden /
139

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - IV. Gudarna på resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omkring sig, kastade av ursinniga indiankvinnor; han
skulle gärna ha känt Grå Bäverns tunga hand tukta
honom i vrede; och han skulle med förtjusning ha
hälsat Lip-Lip och hela den ursinniga hundflocken.

Han kom till det ställe där Grå Bäverns tält hade
stått. Och midt på denna plats satte han sig. Han
vände nosen mot månen. Det ryckte spasmodiskt
i hans strupe, han öppnade munnen och i ett
hjärtskärande tjut gav han luft åt sin känsla av ensamhet
och rädsla, sin saknad efter Kiche, alla sina förgångna
sorger och lidanden och sin aning om kommande
lidanden och faror. Det var det långdragna dystra
vargtjutet, som han uppgav med full hals — och han
gjorde det för första gången.

Med dagens inbrott lade sig hans rädsla, men
känslan av ensamhet blev alltmera tryckande. Den nakna
lägerplatsen, där det förut hade rådt så mycket liv
och rörelse, tvingade denna känsla på honom med all
makt. Han behövde icke lång tid för att besluta sig.
Han sprang in i skogen och följde flodstranden nedåt
strömmen. Hela dagen sprang han. Utan någon
vila. Han tycktes ha föresatt sig att springa i all
evighet. Hans fasta muskler kände ingen trötthet.
Och till och med när tröttheten kom, eggades han av
sin nedärvda uthållighet till ’ändlösa bemödanden,
som satte honom i stånd att föra sin tröttade kropp
framåt.

Där floden krökte sig mellan lodräta klippor,
klättrade han upp i de höga bergen. Floder och strömmar,
som föllo ut i den stora floden, vadade eller simmade
han över. Ofta sprang han ut på den tunna isskorpan
som började bildas, och mer än en gång brast denna

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free