Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - VI. Hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
HUNGERSNÖDEN.;
Våren var kommen när Grå Bävern slutade sin långa
resa. Man hade hunnit till april, och Vitkäft var ett
helt år, då han drog in släden i Grå Bäverns by och
blev befriad ur seltyget av Mit-sah. Ehuru han ännu
icke på långt när var fullväxt, var han likväl den
störste ett-åringen i byn näst Lip-Lip. Han hade ärvt
storlek och styrka från bägge sina föräldrar och var
redan lika lång som någon av de fullväxta hundarna.
Men hans kropp hade ännu icke blivit fast och grov,
den var spenslig och slankig, och hans styrka var mera
seg än massiv. Hans päls hade vargens äkta gråa
färg, och till hela sitt yttre var han odisputabelt en
varg. Den bråkdel av hund han hade i arv från Kiche
hade icke lämnat några spår efter sig i hans utseende,
ehuru den tog ut sin rätt i fråga om hans inre
egenskaper.
Han vandrade genom indianbyn och igenkände med
ständig tillfredsställelse de gudar han hade sett före
den långa resan. Och så var där också hundarna —
valpar som hade växt upp liksom han själv, och
fullväxta hundar som nu icke före föllo honom på långt
när så stora och fruktansvärda som han mindes den
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
