- Project Runeberg -  Varghunden /
157

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - VI. Hungersnöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan förr. Också kände han nu betydligt mindre
fruktan för dem än då, och han rörde sig ibland dem
med ett visst vårdslöst lugn, som var alldeles nytt
för honom och synnerligen behagligt.

Där var till exempel Baseek, en grånad gammal
hund, som förr endast hade behövt visa sina tänder
för att Vitkäft skulle hjärtängslig ge sig på flykten.
Av honom hade Vitkäft lärt sig mycket om sin egen
obetydlighet, och av honom skulle han nu få lära
åtskilligt i fråga om den förändring och utveckling han
själv hade genomgått. Medan Baseek hade blivit
försvagad av ålder, hade Vitkäft växt upp och fått
mera krafter.

Det var vid sönderstyckningen av en nyskjuten älg
som Vitkäft fick full klarhet i fråga om sin förändrade
ställning gent emot hundarna. Han hade satt sig i
besittning av en hov och ett stycke av benet, på vilket
ett stycke kött satt kvar. Han hade dragit sig undan
de andra hundarnas bråkiga sällskap — rent av ur
sikte för dem bakom ett busksnår — och var i färd
med att njuta av sitt kap, då Baseek rusade på honom.
Innan han ens visste vad han gjorde, hade han givit
sin angripare två djupa sår och åter gjort sig fri.
Baseek blev överraskad av den andres djärvhet och
snabba anfall. Han stod och stirrade förbluffad på
Vitkäft, och det rödaktiga benet låg emellan dem.

Baseek var gammal och erfaren, och han hade fått
lära sig att unga hundar, som han förut hade tuktat,
brukade tillväxa i styrka och mod. Bittra voro i
sanning dessa erfarenheter som han nödgats svälja,
och han måste uppkalla hela sin vishet för att kunna
fördraga dem. I forna dagar skulle han ha störtat

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free