Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - IV. I dödsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned på snön. Nu vände sig den nykomne mot de
kringstående.
”Fega uslingar!” utbrast han. ”Vilddjur!”
Han skälvde av vrede — en rättvis vrede. Hans
gråa ögon lyste med stålets skarpa glans, då de
blixtrade mot hopen av åskådare. Beauty Smith hade
emellertid åter kommit på fötter och närmade sig lömskt
och fnysande. Den nykomne förstod icke hans avsikt.
Han visste icke hur feg den andre var, och han trodde
att han kom för att slåss. Med ett: ”Usla kreatur!”
kastade han honom ännu en gång överända på samma
sätt som förut. Nu ansåg Beauty Smith att snön var
den säkraste platsen för honom, och han låg kvar där
han hade fallit, utan att göra något bemödande att
resa sig.
”Hitåt, Matt, och hjälp till!” ropade den nykomne
till sin pådrivare, som hade följt efter honom genom
folkhopen.
De bägge männen lutade sig ned över hundarna.
Matt tog tag i Vitkäft och höll sig färdig att dra, när
Cherokees tänder skulle släppa efter. Detta försökte
den yngre åstadkomma genom att gripa tag i
bull-doggens käkar och tvinga dem att skilja sig åt. Men
det var ett fåfängt företag. Medan han drog och vred
och vrickade av alla krafter, utbrast han mellan varje
pustande andedrag: ”Eländigra uslingar!”
Folkhopen började bli bråkig, och en del av
åskådarna protesterade mot att sporten skulle fördärvas.
Men de tystnade, när den nykomne ett ögonblick lvfte
upp sitt huvud och stirrade på dem med en skarp blick.
”Fördömda kreatur!” dundrade han slutligen och
återtog därpå sitt arbete.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
