Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - IV. I dödsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det tjänar ingenting till, mr Scott — ni får aldrig
hans käftar åtskils på det sättet”, förklarade Matt
efter en stund.
De höllo upp med sina bemödanden och betraktade
noga de fast sammanslutna fienderna.
”Han blöder inte mycket”, sade Matt. ”Har inte
fått in tänderna riktigt än.”
”Men det kan i alla fall ske när som helst”,
förklarade Scott. ”Såg ni, Matt! Nu ömsade han tag igen!”
Den yngres oro för Vitkäft tilltog allt mer. Han
gav Cherokee det ena ursinniga slaget på huvudet
efter det andra. Men det bidrog icke att skilja hans
käftar åt. Cherokee viftade på sin svansstump till
tecken att han mycket väl förstod vad meningen var
med slagen, men att han också visste att han var i
sin fulla rätt och endast gjorde sin plikt genom att
hålla greppet fast.
”Vill ingen av er hjälpa till?” ropade Scott utom sig
till de kringstående.
Men ingen erbjöd sin hjälp. I stället började man
överhopa honom med sarkastisk uppmuntran och
skämtsamma råd.
”Ni får lov att ha någonting att bända med”,
tillrådde Matt.
Den andre tog sin revolver ur hölstret och försökte
tränga in dess pipa mellan bulldoggens käkar. Han
stötte och stötte så hårdt, att stålets klang mot de
sammanslutna tänderna tydligt hördes rundt omkring.
Bägge männen lågo på knä, lutade över hundarna. Nu
kom Tim Keenan in på stridsplatsen. Han stannade
bredvid Scott och rörde vid hans axel, i det han sade
med olycksbådande eftertryck:
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
