Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - II. I Södern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var någonting som hans husbonde hade lärt
honom, och Vitkäft lydde, ehuru det skedde motvilligt
och dröjande.
”Nu, mamma!”
Han sträckte sina armar emot henne, men höll
ögonen på Vitkäft.
”Kusch!” vamade han. ”Kusch!”
Vitkäft reste ragg och höjde på sig, men sjönk
tillbaka igen och såg på, medan den fiendtliga handlingen
upprepades. Den hade emellertid inga onda följder,
lika litet som omfamningen från den främmande
guden, som följde med kvinnan. En del av packningen
lades på vagnen, de främmande gudarna och
husbonden stego upp, hästarna sattes i gång och Vitkäft följde
efter, än springande bakom och än rusande fram till
de snabba hästarna för att visa dem att han var där
för att se till, att intet ont hände guden, som de drogo
i väg så fort med.
Efter ungefär femton minuters färd svängde
vagnen in genom ett portvalv av sten och rullade sedan
vidare mellan en dubbel rad av väldiga valnötsträd.
På bägge sidor om vägen sträckte sig omfångsrika
gräsmattor, här och där beväxta med stora, kraftiga
ekar. Närmast de välvårdade gräsmattorna lågo
stora av solen brända sädesfält och lyste i läderfärg
och guld. Bortom dessa reste sig brunaktiga kullar
och högt belägna betesmarker. Och vid den övre
ändan av gräsmattan, på den första avsatsen över dalen
låg ett hus med bred portik och många fönster.
Vitkäft hade emellertid föga tillfälle att se allt detta.
Knappt hade vagnen svängt in i allén, förrän han
stötte på en fårhund med klara ögon, vass nos och
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
