Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge hela sin värdighet till spillo och tog till flykten för
henne över fälten.
”Han får lov att lära sig att lämna hönsen i fred”,
sade hans husbonde. ”Men jag kan inte bibringa
honom den läxan, förrän jag ertappar honom på bar
gärning.”
Och detta skedde ett par dagar därefter, då Vitkäft
upprepade sin hönsjakt i mera omfattande skala än
hans husbonde hade föreställt sig. Han hade noga
studerat hönsgården och unghönsens vanor. Om natten,
sedan de hade flugit upp, klättrade han upp på en
närbelägen vedstapel, varifrån han nådde hönshusets
tak, gick över ryggåsen och tog ett hopp ner på
insidan av hönsgården. I nästa ögonblick var han inne
i hönshuset och började sitt slaktande.
När den älskade husbonden kom ut i vestibulen på
morgonen, möttes hans ögon av en säregen syn —
där lågo femtio stycken vita Leghornshöns, ditlagda
i en rad av stalldrängen. Weedon Scott. uppgav en
låg, långt utdragen vissling, först av överraskning och
sedan av beundran. Där såg han nu också Vitkäft,
som icke visade minsta tecken till blygsel eller
skuldmedvetenhet. Han kråmade sig snarare, som om han
hade utfört en prisvärd och förtjänstfull handling.
Vitkäft hade tydligen ingen föreställning om att han
hade begått en ogärning. Husbondens uppsyn
mörknade, då han stod inför sitt obehagliga värv. Han
talade hårt och strängt till förbrytaren, och i hans
röst låg ingenting annat än mäktig vrede. På samma
gång höll han Vitkäfts nos tätt intill de ihjälbitna
hönsen och gav honom slag på slag.
Vitkäft gjorde aldrig om sitt dåd. Det var mot
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
