Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagen och nu visste han det. Hans husbonde tog
ho-nom med till hönsgården. När Vitkäft såg den
levande födan flaxa omkring mitt framför hans nos,
manades han av sin naturliga drift att hugga den. Han
var på väg att lyda denna impuls, men husbondens röst
hejdade honom. De stannade i hönsgården en
halvtimme. Oupphörligt var Vitkäft frestad att ge vika
för sin naturliga instinkt, men vid varje ansats därtill
hejdades han av sin husbondes stämma. På detta sätt
inpräglades denna lag hos honom, och innan de
lämnade hönsgården, hade han lärt sig ignorera hönsens
tillvaro.
”Det går aldrig att kurera en hönsdödare!” sade
domaren Scott med en allvarlig skakning yå huvudet,
sedan hans son under lunchen berättat den lektion han
haft med Vitkäft. ”Om de en gång ha fått den vanan
och fått smak för blod, så. . .” Han skakade sitt
huvud på nytt.
Men Weedon Scott var icke av samma tanke som
fadern.
”Jag skall säga dig vad jag skall göra”, förklarade
han slutligen utmanande. ”Jag skall låta Vitkäft vara
instängd hos hönsen hela eftermiddagen.”
”De arma hörisen — tänk på dem!” invände
domaren.
”Och för varenda en han dödar”, fortsatte sonen,
”skall jag betala dig en dollar i guld.”
”Men du borde utfästa böter för pappa också!”
inföll Beth.
Hennes syster instämde, och gillande utrop hördes
från hela familjen. Domaren böjde på huvudet.
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
