Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likt ett vildt djur, likt en tiger —• och som en tiger
störtade han över det avstånd, som skilde honom från sitt
offer. Det var en lavin av ursinnigt raseri, som
Johnson förgäves sökte värna sig emot. Han sänkte
hastigt sin ena arm till skydd för magen, den andra höll
han upp till skydd för sitt huvud. Men Ulv Larsens
knutna hand träffade honom midt emellan båda, rakt
i bröstet, med ett dånande och krossande slag.
Johnson miste ögonblickligen andedräkten, han flåsade
först ut och förmådde sedan icke få fram andan på en
lång stund, varefter han drog den pustande, som
då en man svänger en yxa. Han var nära att falla
baklänges och sviktade av och an under bemödande
att behålla balansen.
Jag förmår icke närmare skildra det ohyggliga
uppträde, som nu följde. Det var för mycket upprörande.
Jag blir sjuk vid blotta tanken därpå. Johnson
kämpade emot tappert nog, men han kunde ju alls icke
mäta sig med Ulv Larsen, och mycket mindre med
Ulv Larsen och styrmannen tillsammans. Det var
gräsligt. Aldrig hade jag trott, att en mänsklig
varelse kunde uthärda så mycket och likväl leva och
kämpa emot. Och kämpa emot var just vad Johnson
gjorde. Naturligtvis fanns det icke något hopp för
honom, icke det allra ringaste, och detta visste han
lika väl som jag, men den manlighet, som bodde inom
honom, kunde icke underlåta att kämpa för att hävda
sig själv.
Skådespelet blev mig för starkt. Jag kände, att
jag var nära att förlora förståndet, och jag rusade
uppför trappan för att öppna dörrarna och bege mig upp
på däck. Men nu lämnade Ulv Larsen plötsligt sitt
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
