Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sagt — att förena mina krafter med Johnson och
Leach och arbeta för hans död. Jag tänker, att det
var just här som mina puritanska förfäders stränga
samvetskänsla gjorde sig gällande, för att driva mig
till lysande dåd och till och med sanktionera mord
som en rättfärdig handling. Jag övervägde denna
tanke. Det skulle vara en högst moralisk handling
att befria världen från ett sådant monstrum.
Mänskligheten skulle bli bättre och lyckligare därigenom,
livet skulle bli ljusare och behagligare.
Jag grubblade länge över detta, medan jag låg
sömnlös i min koj och lät situationens fakta i en ändlös
följd passera revy inför mina tankar. Och jag talade
med Johnson och Leach under nattvaktens timmar, då
Ulv Larsen var under däck. Bägge dessa män hade
förlorat allt hopp — Johnson på grund av medfödd
nedslagenhet, Leach därför att han hade ödslat bort sina
krafter under fåfäng strid och nu var alldeles utmattad.
Men en natt grep han lidelsefullt min hand och sade:
»Jag tror, att ni menar ärligt och uppriktigt, mr van
Weyden. Men stanna där ni är och säg ingenting.
Låtsa inte om någonting alls, sköt bara ert arbete.
Vi ä’ dödens, det vet jag — men i alla händelser kan
ni möjligen göra oss en tjänst någon gång, när vi
komma i stor nöd.»
Det dröjde ej längre än till dagen därpå — vi hade
då Wainwright Island i sikte —• innan Ulv Larsen
öppnade sin mun till en profetia. Han hade förut
anfallit Johnson, blivit anfallen av Leacli och nyss
slutat piska upp dem bägge.
»Ni vet, att jag kommer att döda er någon gång,
Leach», sade han.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
