Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Med en konstgjord fot till stöd — det finns
alldeles ypperliga sådana — skall ni kunna trampa
omkring i kabyssen till tidens slut», försäkrade jag
honom skämtsamt.
Men hans svar gavs allvarligt, nästan högtidligt.
»Jag förstår mig inte på det där som ni sa’, mr van
Weyden, men det vet jag, att jag aldrig i tiden kan
bli glad mer förrän jag har sett den där hel
veteshunden ordentligt död. Han kan aldrig få leva så länge
som jag. Han har ingen rättighet till det, för Guds
ord säjer: ’Han skall sannerligen döden dö’, och jag
säjer: ’Amen, och må det bara ske med en förban-
nad fart’!»
Då jag kom tillbaka på däck, såg jag, att Ulv Larsen
skötte ratten med ena handen, medan han höll kikaren
i den andra och studerade båtarnas position,
varjämte han ägnade alldeles särskild uppmärksamhet
åt Macedonia. Den enda märkbara förändringen med
våra båtar var att de lågo bidevind och styrde flera
streck västligare. Jag kunde emellertid icke inse
lämpligheten av denna manöver, emedan den fria
sjön fortfarande var avspärrad genom Macedonias
fem lovartsbåtar, som nu också i sin tur höllo dikt
bidevind. På detta sätt seglade de långsamt mot
väster och skildes från de andra båtarna i sin linje.
Våra båtar drevos fram med både åror och segel.
Till och med jägarna rodde, och med tre par åror
hunno de snart upp dem, som jag med skäl kan
benämna deras fiender.
Röken från Macedonia syntes nu endast som en
dimfläck på den nordöstra horisonten. Själva ångaren
såg man icke alls. Vi hade hittills glidit så makligt
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
