Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framåt, halva tiden med lekande segel och två gånger
hade vi för korta stunder drejat bi. — Men nu var
det slut på detta sätt att färdas. Skoten släcktes
och Ulv Larsen beredde sig att sätta fart på Ghost.
Vi seglade förbi vår egen båtlinje och styrde rakt ned
på den andra linjens första lovartsbåt.
»Ned med jagaren där, mr van Weyden»,
kommenderade Ulv Larsen »och var klar att få över klyvarna.»
Jag skyndade för över och hade just halat ned
jagaren, då vi ströko förbi båten ungefär hundra fot i lä.
De tre männen i båten betraktade oss misstänksamt.
De hade varit med om att spärra sjön och de kände
till Ulv Larsen, åtminstone ryktesvis. Jag lade märke
till att jägaren, en storväxt skandinav, som satt i
fören, höll sitt kulgevär till hands över knäna. Den
skulle ha varit mera på sin plats i sitt ställ. När
båten var midt för vår akter, hälsade Ulv Larsen de tre
genom att vifta med handen. Och han ropade:
»Kom ombord och bullra en stund!»
Att »bullra» är bland sälj ägare detsamma som att
»prata». Uttrycket syftar på det sällan eller aldrig
ljudlösa havet och ett besök på annan farkost är ett
välkommet avbrott i det enformiga livet till sjöss.
Ghost svängde upp i vind, och jag avslutade mitt
arbete i fören lagom för att skynda akterut och hjälpa
till med storskotet.
»Var god och stanna på däck, miss Brewster», sade
Ulv Larsen, då han gick att möta sin gäst. »Och ni
också mr van Weyden.»
Båten hade kommit längs sidan. Jägaren,
guldskäggig som en havskung, klängde över vår reling och
kom ombord. Lien hans jättelika växt hindrade ho-
2 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
