Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig helt plötsligt och stapplade ifrån mig. Men vad
kunna vi göra? Vad skall jag göra?»
»Vill ni kanske vara god och vänta här, tills jag
kommer tillbaka», sade jag. Jag gick upp på däck.
Louis stod vid ratten.
»Ni kan gå och koja er nu», sade jag och tog hans
plats.
Han lydde mig skyndsamt, och så var jag allena på
Ghosts däck. Så tyst och stilla som möjligt gigade
jag toppseglen, halade ned jagaren och stagseglet,
backade över klyvaren och halade storseglet dikt
bidevind. Sedan gick jag ned till Maud. Jag lade ett
finger mot munnen till tecken att vi skulle vara tysta,
sedan gick jag in i Ulv Larsens hytt. Han låg i
samma ställning, vari jag hade lämnat honom, och hans
huvud vaggade — eller nästan vred sig av och an, som
förut.
»Är det ingenting jag kan göra för er?» frågade jag.
Först gav han intet svar, men då jag upprepade min
fråga, sade han: »Nej, nej — det är bra som det är.
Låt mig nu vara ensam till i morgon.»
Men då jag gick, såg jag, att han återigen hade
börjat vagga med huvudet. Maud väntade tåligt
därute på mig, och med en skälvning av glädje lade
jag märke till den drottninglika värdighet, varmed
hon uppbar sitt huvud, och det strålande lugnet i
hennes ögon. De voro lika klara och lugna som
hennes själ.
»Vill ni anförtro er åt mig under en färd på ungefär
sex hundra mil?» frågade jag.
»Ni menar att ...» sade hon — och jag visste att
hon hade gissat rätt.
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
