- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
362

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ökas vid tanken på alla de präktiga kökskärl, som
funnos därinne. Så tog jag ett språng upp på
halvdäck, och däruppe fick jag se — Ulv Larsen. Min
fart var så stark och överraskningen så
överväldigande, att jag stapplade tre eller fyra steg framåt,
innan jag förmådde hejda mig. Han stod i kappen
till kajutan, så att endast hans huvud och axlar
syntes, och han stirrade rakt på mig. Hans armar vilade på
den halvöppna skjutluckan, och han gjorde icke den
ringaste rörelse — han stod där bara och stirrade på mig.

Jag började darra. Den forna kväljande känslan i
magen kom över mig. Jag lade ena handen mot
kanten av överbyggnaden för att få stöd. Mina läppar
blevo plötsligt alldeles torra, och jag fuktade dem tills
jag skulle behöva tala. Men icke en sekund tog jag
mina ögon ifrån honom. Ingendera av oss sade ett
ord. Det var någonting olycksdigert i hans tystnad
och hans orörlighet. All min forna fruktan för
honom kom tillbaka och ökades hundrafaldt genom en
ny. Och fortfarande stodo vi där bägge och stirrade
på varandra.

Jag kände ett visst begär efter handling, men under
det mäktiga trycket av min forna hjälplöshet
väntade jag, att han skulle ta initiativet. Medan
sekunderna gingo, kom det för mig, att denna situation var
jämförlig med den, då jag närmade mig sälhannen
med den långa manen, och min avsikt att klubba
honom hejdades av fruktan, tills jag insåg att jag måste
driva honom på flykten. Så fick jag nu till sist klart
för mig, att jag icke befann mig där för att låta Ulv
Larsen ta initiativet, utan för att ta det själv.

Jag spände bägge hanarna och lyfte bössan mot

363

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free