Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Hade han gjort en enda rörelse, försökt att
dra sig tillbaka utför trappan, vet jag, att jag skulle
ha skjutit honom. Men han stod där orörlig och
stirrade som förut. Då jag nu stod inför honom med
den lyftade bössan skakande i mina händer, hade jag
tillfälle att lägga märke till att hans ansikte var tärt
och härjat. Det var som 0111 en djup ångest hade
åstadkommit denna verkan. Hans kinder voro
insjunkna, och över hans fårade panna låg ett trött
uttryck. Dessutom föreföll det mig, som om det vore
någonting besynnerligt med hans ögon, icke allenast
i fråga om deras uttryck, utan i deras utseende — som
0111 synnerverna och de stödjande musklerna hade
ansträngts för hårdt, och detta hade förorsakat en lätt
rubbning av ögongloberna.
Allt detta såg jag nu, och min hjärna arbetade under
högtryck, jag tänkte väl tusen olika tankar. Men
likväl kunde jag icke förmå mig att skjuta. Jag
sänkte bössan och gick till hörnet av kajutans över-
byggnad först och främst för att lugna mina upprörda
nerver och kunna skrida till ny handling, och även för
att komma honom närmare. Jag höjde bössan på
nytt. Han stod endast en armslängd från dess
mynning. Det fanns ingen räddning för honom. Mitt
beslut var fullkomligt fast. Det var ingen möjlighet
att undgå att träffa honom, hur eländig skytt jag än
kunde vara. Och likväl var jag i strid med mig själv
och kunde inte trycka av.
»Nåå?» utbrast han otåligt.
Jag bemödade mig förgäves att tvinga ned mina
fingrar mot trycket, och lika fåfängt försökte jag få
ett ord över mina läppar.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
