Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOTREDJE KAPITLET.
Vi väntade hela dagen att Ulv Larsen skulle komma
i land. Det var en tid av olidlig ångest. Varje
sekund kastade den ene eller andre av oss oroliga
blickar bort till Ghost. Men han kom icke. Han syntes
icke ens på däck.
»Det är kanske hans huvudvärk», sade jag. »När
jag gick därifrån, låg han utsträckt på halvdäck. Han
ligger kanske kvar där hela natten. Jag har lust att
gå och se efter.»
Maud gav mig en bönfallande blick.
»Det är inte farligt», försäkrade jag. »Och jag skall
ta revolvern med. Jag satte mig ju i besittning av
alla vapen, som funnos ombord.»
»Men han har sina armar, sina händer — sina
hemska, ohyggliga händer!» utbrast hon. Och hon tilläde:
»Å, Humphrey — jag är så rädd för honom! Gå inte
— var så snäll och gå inte!»
Hon lade bönfallande sin hand på min, och mina
pulsar flögo. Mina ögon förrådde helt säkert mitt
hjärtas tillstånd för en enda sekund. Den kära,
älskade varelsen! Och hon var så helt kvinna, en
skyddsökande och bedjande kvinna — solskenet och daggen
för min manlighet, som gav den allt djupare rötter
och förlänade den nya krafter. Jag kände mig böjd
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
