Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lägga min arm omkring henne, som då vi befunno
oss bland sälarna, men jag besinnade mig och avstod
från att göra det.
»Jag skall inte utsätta mig för någon risk», sade
jag. »Jag skall bara kasta en blick över relingen och
se efter hur det är.»
Hon tryckte allvarligt min hand och lät mig gå.
Men platsen, där jag hade lämnat honom liggande på
däck, var tom. Han hade tydligen gått ned. Under
natten höllo vi vakt ömsevis, sovo endast en i sänder,
ty ingen kunde ju veta, vad Ulv Larsen kunde ta sig
för. Han var helt visst i stånd till allt.
Vi bevakade Ghost dagen därpå och den därefter
— han gav fortfarande icke ett enda livstecken ifrån
sig.
»Det är naturligtvis hans huvudvärk, som är svår»,
sade Maud på eftermiddagen den fjärde dagen. »Han
är kanske sjuk, mycket sjuk. Han kan vara död —•
eller döende», tilläde hon efter ett kort avbrott,
varunder hon väntat på mitt svar.
»Det vore bättre så!» svarade jag.
»Men tänk er en medmänniska, Humphrey, ensam i
sin sista stund.»
»Kanhända», tilläde jag.
»Ja, det är ju bara en förmodan», medgav hon.
»Men vi veta det inte. Och det vore förskräckligt
om så vore. Det skulle jag aldrig kunna förlåta mig
själv. Vi måste göra någonting.»
»Kanhända», ifyllde jag återigen.
Jag väntade, inom mig småleende åt hennes kvinnliga
ömma natur som förmådde henne att oroa sig för en
Ulv Larsen. Var var nu hennes oro för mig, tänkte
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
