Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryggmärgen, medan svettpärlorna trängde ut i min
panna. Det finns säkerligen föga här i världen, som
griper en djupare än att se en kraftig man i en stund,
då han är ytterligt svag och bruten.
Men Ulv Larsen återvann herraväldet över sig själv
genom en ansträngning av sin underbara viljekraft.
Men det var en ansträngning. Hela hans kropp
skälvde under kampen. Det såg ut som om han vore
nära att få konvulsioner. Hans anletsdrag förvredos
under bemödandet att återfå jämnvikt, och oaktat
all ansträngning dukade han under ännu en gång.
Han höjde återigen sina knutna händer i högljudd
jämmer. Ett par gånger drog han djupt efter andan
och snyftade. Lien slutligen segrade viljekraften.
Nu var han sig nästan lik som förr, men det fanns
likväl en viss svaghet och osäkerhet i hans rörelser.
Han vände sig mot trappan och gick ditåt alldeles
som jag sett honom göra i forna dagar. Men det låg
en aning om svaghet och obeslutsamhet även i hans
gång.
Jag greps nu av fruktan för egen del. Den öppna
nedgången till förrådsrummet låg rakt i vägen för
honom, och då han fick se den, skulle han också genast
upptäcka mig. Jag var förargad på mig själv, därför
att han skulle finna mig i en så feg position, nedkrupen
på golvet. Ännu hade jag tid att resa mig. Jag
gjorde det och jag vet, att jag alldeles omedvetet
intog en trotsig ställning. Han tog ingen notis om
mig. Och lika litet märkte han den gapande
öppningen. Innan jag hann få situationen klar för mig
och företaga någonting, hade han gått rakt på den.
Han steg med ena foten ned i öppningen, medan den
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
