Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina ord och visste, att jag alls icke ville gå ombord
för kondenserad mjölk och marmelad, utan för
hennes skull — för hennes oro, som hon visste, att hon
icke hade kunnat dölja.
Då jag kom upp på backen, tog jag av mina skor
och begav mig ljudlöst akterut i strumplästen. Och
denna gång ropade jag icke nedåt kajuttrappan. Jag
smög försiktigt dit ned och fann kajutan tom.
Dörren till hans hytt var stängd. Först tänkte jag på
att knacka, men så kom jag att tänka på mitt föregivna
ärende och beslöt att uträtta det. Sorgfälligt
undvikande att göra minsta buller, lyfte jag upp luckan i
golvet och lade den åt sidan. Såväl klädespersedlarna
som matförråden voro inhysta därnere, och jag
begagnade tillfället att ta med en packe underkläder.
Då jag kom upp igen, hörde jag något ljud inifrån
Ulv Larsens hytt. Jag hukade mig ned och lyssnade.
Det knäppte i dörrvredet. Plötsligt och
instinktmässigt gled jag bakom bordet och fattade min revolver.
Dörren gick upp och han kom ut. Aldrig har jag sett
en så djup förtvivlan som i detta ansikte — och det
tillhörde likväl Ulv Larsen, den starke mannen, den
stridslystne och’ okuvlige. Han vred sina händer som
en kvinna, han lyfte sina knutna nävar och jämrade
högt. Så öppnade han sin ena hand och strök med
den över ögonen, som om han ville ta bort
spindelvävar . . .
>Gud! Gud!» jämrade han och lyfte återigen sina
knutna nävar i denna gränslösa förvivlan, som kom
hans stämma att skälva.
Det var ohyggligt. Jag darrade i hela kroppen, och
jag kände den ena rysningen efter den andra ila genom
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
