- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
401

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade hon. Men jag visste, att hon hade orätt och jag
undrade, om hon också visste det.

Så kom vinden, god och frisk, och båten var snart på
väg mot ön över rullande vågor. Vid halvfyratiden
på eftermiddagen passerade vi sydvästra udden. Vi
voro icke allenast hungriga, vi ledo även av törst.
Våra läppar voro torra och spruckna, och vi kunde
icke längre fukta dem med tungan. Så dog vinden
plötsligt bort. Under natten var det dödsstilla och
jag arbetade återigen med årorna — men klent,
mycket klent. Klockan två på morgonen törnade
båtstäven mot stranden i vår egen lilla vik, och jag
stapplade ur för att göra fast fånglinan. Maud kunde icke
stå på sina fötter, och jag hade icke kraft att bära
henne. Jag föll omkull i sanden med henne, och när
jag åter hade hämtat mig, måste jag nöja mig med
att fatta henne under armarna och släpa henne uppåt
stranden och in i hyddan.

Dagen därpå förmådde vi icke uträtta något arbete.
Vi sovo till klockan tre på eftermiddagen, eller
åtminstone gjorde jag det, ty när jag vaknade, var Maud
sysselsatt med att laga till middagen. Hon hade en
underbar förmåga att hämta sig raskt. Det var
någonting segt hos hennes bräckliga kropp, ett envist
fasthållande vid livet, som man hade svårt att
sammanställa med hennes naturliga svaghet.

»Ni vet, att jag skulle resa till Japan för min hälsa»,
sade hon, då vi sutto framför elden efter middagen och
njöto av sysslolöshetens stillhet. »Jag var inte
mycket stark. Det har jag aldrig varit. Doktorerna
ordinerade en sjöresa, och jag valde den längsta.»

»Ni visste bra litet vad ni valde», sade jag skrattande.

401

Varg-Larsen. 26.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free