Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hur kommer det sig?» frågade jag. »Var
sitter det onda?»
»I hjärnan», svarade han genast. »Det är den
fördömda huvudvärken som har framkallat det.»
»Vilka symptom?» frågade jag.
Han böjde på huvudet. »Det vet man inte. Jag
har aldrig varit sjuk i hela mitt liv. Men det har
blivit någonting galet med min hjärna. En kräftböld,
en tumör, eller någonting i den vägen — någonting
som fräter och förstör. Det har angripit mina
nervcentra och förtär dem bit för bit, cell efter cell — så
känns det.»
»Och edra rörelsecentra också», sade jag.
»Det tycks så. Och förbannelsen, som åtföljer
det, är att jag måste ligga här fullt medveten, med alla
själskrafter i behåll, vetande att livet för rinner, att
kommunikationen med världen så småningom
avbry-tes. Jag kan inte se, hörsel och känsel överge mig,
och jag skall snart inte kunna tala längre. Men hela
tiden ligger jag ändå här vid liv, med verksam
tankeförmåga och maktlös.»
»När ni säger, att ni är här, skulle jag vilja påminna
er om själen», sade jag.
»Prat!» blev hans svar. »Det betyder helt enkelt,
att under attackerna mot min hjärna ha högre
psykiska centra förblivit oberörda. Jag har minne, jag
kan tänka och resonera. När det är slut, är jag slut.
Men det är jag inte ännu. Själen?»
Han brast i ett gäckande skratt, varefter han lade
sitt vänstra öra mot kudden till tecken, att han icke
ville fortsätta samtalet.
Maud och jag gingo till vårt arbete djupt gripna av
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
